Att resa - på gott och ont
Allt är frid och fröjd kan tyckas, men icke! Jag får en enorm ångest av bara ordet "flyg".
Det är trångt, oftast en djävla massa folk, och man är helt inlåst. Jag kan inte kontrollera situationen för fem öre.
Jag ska sitta på det här planet i 12 timmar, vare sig jag vill, eller inte. Att man har en egen tv-skärm och liknande lyxprylar spelar absolut ingen roll - total panik stundtals! Inte nog med detta. Det är fan omöjligt att somna, även om man trycker i sig piller som sväljes med whiskey.
Nu undrar man givetvis varför man utsätter sig själv för sådan terror. Svaret är mycket simpelt. Det är värt varje timme av andningsvårigheter, dödsångest och allmän oro.
Väl på plats, efter strul med ut/incheckning, väntan på flygplats och lite bråk med resekamraten, så infinner sig lugnet.
Det är såhär livet ska levas, ute på en ön med alla nödvändigheter, helt utan krav och tidsuppfattning.
Man glömmer helt bort vidriga 12-timmars-flygningar, tills det bara återstår en dag av semestern.
Att sitta på en öde flygplats, mitt i natten, mitt i landet som man vill bosätta sig i, med vetskapen av att man ska återvända till ingenting i Sverige. Det är tungt. Mycket tungt.
Du och din resekollega kommer inte att växla många ord. Det rör sig mest om detaljer, och desperata försök till att lätta upp stämningen.
Trevlig resa önskar jag mig själv!