Sentimental
Det hela började dock med en grillfest här hemma på fredagen, med alla amerikanare och slutade med utgång. Mycket trevliga och snälla människor.
Jag trodde inte att jag skulle ta åt mig så pass mycket som jag faktiskt gjorde. Hela tillställningen var fantastisk. Vacker sång och ritual i kyrkan, och en trevlig middag och fest.
Jag kände mig tom tvungen att hålla ett spontant tal direkt ifrån hjärtat under middagen. Man var ganska skakis, då det hela gjordes på engelska inför massor människor. Det var nästan så att jag började gråta av lycka när jag fick se min syster så lycklig. Jag älskar henne och hennes man.
Varför skriver jag detta? Har min medicin börjat hjälpa? Jag börjar få tillbaka känslor!
Nu vet ni.